En bit på vägen...

För några dagar sedan Tog jag med mig min första tavla till Stads Galleriet
för och höra om jag möjligtvis kan få ställa ut hos dem.
Mannen i Receptionen meddelar mig att Stads Galleriet var för närvarande stängt
men gav mig ett telefon nummer som jag kunde ringa!

Jag samlade på mig mod och tänkte berätta om mitt projekt arbete och
 hoppades på att de var intresserade!
Kvinnan som svarade berättade att jag måste skicka in en slags ansökan om jag
vill ha en utställning men att väntetiden är ca 1 år!

Synd att jag inte fick visa upp min tavla som jag hade med mig.

***

Senare på samma dag tog jag mig till Emanuelkyrkans café,
hört tidigare att utställningar brukar finnas till där.

Med tavlan i handen gick jag fram till kvinnan i Cafét och frågade rakt
ut om det finns någon chans att få hänga upp några tavlor.
Hon såg lite tveksam ut och jag började direkt berätta om mitt projekt arbete!

Därefter verkade det mer intressant och hon var nyfiken på tavlan jag bar på.
Hon tyckte att tavlan var fin och sa att de fick jag gärna göra!
Men...att om någon månad kommer en konstförening att ställa ut och att det då
inte finns plats för mig. Hon hoppades därför att jag kunde ställa ut innan dem.
Jag sa att jag hör av mig eftersom jag blev så glad!

Tanken slog mig senare, hur ska jag hinna detta på bara 2 veckor?
Jag vill ju ha minst 7 tavlor och det kommer jag inte hinna.
Man kan inte tvinga på sig och måla utan någon fantasi.
Jag vill känna mig nöjd med mitt skapande!

Nicolina Nilsson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0